Hej hopp! Sara här, endel vet vem jag är och andra inte men ni vet vem Louise är och det är huvudsaken.

Det ekar lite tomt här ibland så jag bloggar lite här istället, eftersom Louise har en förmåga att ha tusen bollar i luften sammtidigt så finns det inte mycket tid över till allt annat som hon vill göra. Försöker förklara att det är viktigt att sätta sig själv i första hand iallafall någon gång i bland, men snäll mot andra som hon är så gör hon inte det. Hon är en riktigt bra vän och ställer upp till tusen ALLA gånger, man vet alltid vart man har henne och vi ses inte speciellt ofta vilket är väldigt synd, men vi har ändå alltid lika kul när vi väl ses, men vi hörs av i princip varje dag, vad gjorde man utan sina mobiler?

Ni som känner Louise väl vet att hon har haft en jättejobbig höst och jag beundrar hennes styrka att orka. DU är så stark min vän! Jag vet många som inte skulle klara en dag i "dina skor".

Ni läser rubriken och tänker vadnu? Men hon är som en liten extra syster till mig, hon betyder lika mycket för mig som Ester gör.  Många gånger känner jag mig som en riktig tjatmoster, men innerst inne tror jag hon vet att jag tjatar för att jag tycker så himla mycket om henne och bara vill henne väl och jag kommer fortsätta tjata, men glöm nu inte att jag gör det för att jag bryr mig, orkar bara engagera mig i att tjata på dom jag tycker riktigt mycket om.

När jag låg inne på sjukhus så märkte jag väldigt tydligt vilka som finns där i vått och torrt och vilka som faktiskt inte är en såndär jättebra vän som ställer upp i alla lägen, många tog avstånd MEN många fanns såklart där, absolut! Men Louise va en av dom som gjorde det lättare för mig att stå ut, trots att hon har många egna saker att tänka på så hördes vi av många många gånger om dagen och det värmde verkligen.

Jag kan hålla på att skriva om dethär länge, men jag tror min sak är tydlig, Louise är en vän som ni ska hålla hårt i för såna som henne växer inte på träd, Glöm inte det!

Tack "Lillasyster" för att du finns!