Ja ni, vad händer här då? Det var ju en bra fråga i och för sig. Låt oss säga att allt som inte får hända, det händer. Ni fattar va? Bra! Då behöver jag inte förklara närmare än så. Skämt och sido. Det är många känslor och tankar som snurrar och bildar virrvarv i huvudet just nu, frågor som jag troligtvis aldrig kommer att få svar på. Men som jag behöver få ärligt bekräfat för att kunna gå vidare i livet. Önskar så att vissa människor hade lite mer vett i skallen och en nypa medkänsla för de i omgivningen. Ni som känner mig, tänk er in i min sitation, tänk efter vad det värsta som kan hända en som ung är. Försök känn mina känslor, tänk mina tankar, bara för en sekund eller två. För längre orkar du inte, jag lovar dig. Du blir avskräckt av tanken och försöker genast skaka bort det. Mm, just det.. Tror ingen av er skulle vilja bära mina käder för en dag. Speciellt inte nu.

 

Många ser mig som en glad, positiv, öppen, sprallig och omtänksam tjej. Det är jag också, rakt igenom. Men få vet vad som döljer sig på insidan, sådana saker som ingen får veta, som jag inte skryter med eller berättar för någon. Det är mina riktiga känslor och tankar. Allt som oftast skäms jag för mig själv, för den jag är, har varit eller kommer bli. Jag är rädd för framtiden, rädd för att göra bort mig eller tingas inse ännu fler misstag som jag borde få lära mig av. Kanske till och med värre än de jag redan begått. Vem vet? Men att begå misstag är mänskligt! Jag är inte den som är den, jag tror inte att jag är bäst, störst och vackrast. Jag är fullt medveten om de fel jag gör, jag tillåter mig själv att göra fel. Jag ber om ursäkt och förlåtelse oftare än jag egentligen behöver. Jag tackar och bockar för mig, visar uppskattning till de som egentligen kanske inte ens förtjänar det.

 

Frågan är ju vad jag själv förtjänar? Tydlgen inte mer än så här. Inte ens ett svar, inte ens en bekräftelse. Jag har inte sagt att jag förväntar mig ett bra svar, eller en bekräftelse som betraktas som bra i mina ögon. Men alla förtjnar att bli sedda och bemötta som en människa. Oavsett vilken relation eller kontakt man har. Speciellt om man en gång i tiden haft en vänskapsrelation, annars anser jag nog att den har vart ralativt falsk redan från början. Man ignorerar inte personer som försöker förklara, reda ut och hjälpa till. Thats it!

 

Två veckors praktik är över och jag är tillbaka i skolan igen. Det har vart fullt upp på jobbet så att säga, chefen har vart hemma så jag har fått ta hand om det mesta. Lite stressigt och virrigt inemellanåt men annars tror jag nog att jag skött mig bra! Har i vartfall gjort vad jag kunnat för att hålla verksamheten på fötter! *tummen upp*

 

Idag har jag haft Elin här på besök, vi har faktiskt fått en del vettiga och viktiga saker gjorda. Tackar ödmjukast för hjälpen! Sedan avslutade vi kvällen med att laga tacos. Inte helt fel det heller, en lill-lördag som denna. Nöjd med dagen tänker jag nu stänga ner och sluta mina gröna. Det är en dag imorgon också!

 

I helgen är det dags för den årliga Husdjursmässan på Färjestad Travbana. Så imorgon är det skoldag som vanlig och kvällsjobb i stallet. På fredag blir det några timmars kontorsjobb på farmen innan det är dags att börja köra grejer och ställa iording montern, så att allt är färdigt tills lördag förmiddag när djuren körs dit. Sedan ska jag försöka hinna med lite skolarbete under helgen också, mellan dessa körningar och pass på husdjursmässan. Det är ju tyvärr så att skolan inte stannar upp bara för att jag har en massa annat jobb att sysselsätta mig med. Snarare tvärs om! Men jag har hört att det är bra att ha många bollar i luften samtidigt?!

 

Tagna med min Nikon D90 och Nikkor 50 mm

Ingen kopiering av bilderna får ske utan min tillåtelse!

I måndags firade jag och hästist ett år tillsammans!
Mycket har vi hunnit med under året som gått och nu dessutom ännu en fotografering med min duktiga klasskamrat Jeanette. Jag ska sammanfatta året i ett annat inlägg och ni ska också få se fler nytagna bilder givetvis!

 

Jag glädjs åt att få ha denna underbara varelse i min vardag, min bästa vän! ♥
Man skall inte sörja det men saknar, utan glädjas åt det man har!

Efter att ha vart lite oense sedan en tid tillbaka ringde jag ner bästa Sandra som kom i lördags och hade träning för oss. Fick en del nya tips och tricks för att få bukt på problemen, sedan satt hon upp och red C en liten stund.

 

Igår vilade hon då jag jobbade i stallet hela dagen, så idag när jag satt upp försökte jag verkligen att tänka på vad Sandra hade sagt och inte göra något förhastat som jag annars är expert på. Började med att jobba henne i skritt ca 20 min, lång och låg, varierade mellan serpentiner, volter och tvära skänkelvikningar. Innan jag gick över till att trava och rida lätt i ca 15 min, sedan något enstaka varv i galopp. Värt att tilläggas då är att jag red innanför spåret hela passet! Ändå gick hon så bra! Det är annars hennes svåraste last, gammal ridskolehäst som alltid drar sig mot väggen och vägrar ta ytterskänkeln. Men känslan idag var obesklrivlig! Skönt att få ett bra pass efter sista tidens motgångar.

Tänk att något så litet kan göra en så lycklig!